För Risk(u) återbesöker Vague Research Studios ett konstnärligt fältarbete från 2017 och en text,
artikeln “Improvising the Vague Outdoor Event in Art and Technology Education & Research” från
2019. 2023 lyfter vi in material, anteckningar, tankar och erfarenheter i NKF:s ateljé på Malongen,
Södermalm, Stockholm.
I ateljén experimenterar vi med ett utomhus på insidan. Undviker att använda väggarnas ellutag,
inga sladdar styr var vi slår läger. Rispade märken på golvet guidar våra sladdar. Sladdar som leder
elektriciteten som blir ljudvågor i luft, kartong, hand, näver, plast, öppning och öra. Växten
producerar syre och vi andas. Solen står i söder och lyser på sten, papper, gul och blad.
Simultant, på andra sidan ateljéns väggar, i ett utomhus skapas ett inomhus. En fest, kök, spisar och
ett snurrande tivoli. Ett dieselaggregat producerar elektricitet till dukade bord och skrattande barn.
Bajamajor och sopor omringar oss. En gul pappkon är en apparat för att höra bättre, samma
pappkon är en hållare för spunnet socker.
Hur utveckla procedurer för ett hemsökt lyssnande och omöjliga högtalare? Höra och lyssna. Att
lyssna garanterar inte hörandet, att höra garanterar inte lyssnandet. En grupp människor och ett
fikabord. Ett gult papper sitter på golvet.
Förändra rum, form, rörelse, material, kropp och ljudvågorna följer med. Ett slag i luften, ett
viftande, en (o)betydlighet. Att ta med sin kropp in i högtalaren, då följer lyssnandet med. Hålla
tratten, snurra coilenspolen, snudda magneten och vågor i luft i öra. Höra, då och då men lyssnar
hela tiden.
Vagt.
En målning blir en instruktion, omöjligheterna ett samtalsämne och ett batteri kort blir en metod för
samarbete.
Text: Kajsa G. Eriksson
Foto: Lena Berglin