Auto-etnografi tillsammans var en fyra dagar lång arbetsperiod med tre moment (13-19 januari, 2020) - en workshop, ett informellt samtal för inbjudna och ett publikt Öppet Hus. Syftet med arbetsperioden var att fördjupa frågan kring metod inom ramen för nätverket Skräddare som rebell. Två frågor har pockat på svar under en längre tid - vad är det vi gör när vi arbetar tillsammans i nätverket? Om vi vill arbeta med och reflektera kring det personliga arvet i arbetet med konsten, hur gör vi då?
Arbetsperioden inleddes med en workshop med konsthantverkare Frida Hållander. Hon disputerade vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet 2018, med avhandling Vems hand är det som gör? (ArtMonitor, 2018). Workshopen förbereddes genom att särskilt läsa den delen som handlar om auto-etnografisk metod. I sin konstnärliga forskning utforskar Hållander frågor kring vems hand det är som gör i relation till makt och motstånd, samt om det går att ta strid mot ojämlika relationer genom att göra objekt. Avhandlingen utgår från två tematiska material: keramik och textil. I workshopen behandlades auto-etnografisk metod och de textila rummens erfarenheter. Textil har att göra med Hållanders plats och arv - hennes släktrelationer och linjer, på samma sätt som för medlemmarna i Skräddare som rebell. Workshopen kretsade kring hur auto-etnografisk metod kan möjliggöra för personliga berättelser, erfarenheter, emotioner och praktiker att ta plats i en forskande såväl som konstnärlig praktik. Deltagarna skrev en kort text som grundade sig på emotioner, personliga berättelser och erfarenheter (från textila rum) som sedan lästes upp. Läsningarna gav material för en vidare diskussion, reflektion och skrivande. Workshopen synliggjorde relationerna mellan det skrivande jaget, görande-jaget och konstnärs-jaget – som tillsammans kan tänkas bilda det textila-jaget. Genom att få ta del av varandras sätt att ta sig an uppgiften och lösa den kunde nya perspektiv på den individuella praktiken skapas. För vidare läsning inför arbetsperioden hade Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar (Föreningen Arbetarskrivare, 2019) valt ut.
Det andra momentet var ett informellt möte i form av en middag i textilt tecken. En mindre grupp konstnärer, skribenter och teoretiker, som nätverket har träffat under åren i sammanhang som kretsat kring textilt arv och textilt arbete, var inbjudna att delta. Middagens syfte var att sammanföra dessa personer och samtala om vårt gemensamma intresse. Alla inbjudna ombads ta med en reflektion, en berättelse eller ett arbete som den är involverad i just nu och dela med sig av sin syn på textilens möjlighet för konsten, livet och filosofin idag.
Arbetsperioden avslutades med det tredje och sista momentet - Öppet Hus. Under Öppet Hus gavs det utrymme för informella samtal och en presentation som pågick en timma. Varje deltagare förberedde sin presentation och publiken fick ta del av film, läsningar, performance och auto-etnografiskt inspirerade texter kring textilt arv. Malongens historia som en av Stockholms äldsta bevarade industribyggnader, som ursprungligen byggdes som ett väveri under andra halvan av 1600-talet och nu används som ateljéhus, utgjorde presentationens ram. Under Öppet Hus visades även dokumentation och objekt från tidigare arbeten som nätverket gjort på Västerås konstmuseum, 2019, och Göteborgs Konsthall, 2018.
Vistelsen på Malongen har möjliggjort att frågor nätverket har burit med sig under en längre tid fick prövas mot en metod som används inom konstnärlig forskning. Insikten om vårt individuella och gemensamma kunnande och kunskap inom nätverket fick ytterligare en dimension och fördjupades. Att vi även fick möjlighet att direkt bryta de nyvunna insikterna i informella samtal med personer som vi mött i tidigare program och arrangemang och spontanbesökare med textilt intresse på Öppet Hus möjliggjorde att vi ytterligare kunde få kvalificerade synpunkter och reflektioner som vi tar med oss i vårt fortsatta arbete i nätverket.
Läslista:
Frida Hållander Vems hand är det som gör? ArtMonitor, 2018
Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar, Föreningen Arbetarskrivare, 2019
Deltagare: Pia Mauno, Jenny Magnusson, Maria Magnusson, Camilla Larsson, Marie Holmgren, Carina Fihn, Stina Östberg och Zsuzsanna Larsson Gilice
Skräddare som rebell är ett nätverk av konstnärer, curatorer och skribenter som alla har textilarbetande föräldrar - från skräddare, modister, ägare till garnaffär till textilindustriarbetare. Nätverket har funnits i över 5 år. Nätverket ordnar interna och publika möten som reflekterar över vad det textila arvet kan vara och vad det har för betydelse för ett konstnärligt arbete. Under dessa möten är samtalet grunden som vecklas ut i olika skapandemoment. Det praktiska, konstnärliga arbetet sammanförs med samtal och reflektion. Olika sorters samtal ges också möjlighet att materialiseras i utställningar, konstverk och andra sorters rumsliga presentationer. Skräddare som rebell är: Kristina Müntzing, Stina Östberg, Åsa Norberg/Jennie Sundén, Pia Mauno, Maria Magnusson, Jenny Magnusson, Marie Holmgren, Meira Ahmemulic, Carina Fihn, Dorota Lukianska, Ewa Brodin, Pia König, Zsuzsanna Larsson Gilice, Johan Zetterquist, Eric Magassa och Camilla Larsson.