Egentligen var hela grejen lite som en tid för eftertanke. Vad man gör som konstnär. Hur man gör.
Det började som ett konstnärssamtal med personlig historia, var kommer jag ifrån – geografiskt visst, men konstnärligt framför allt. Vad har hänt längs vägen och hur har det utkristalliserat sig idag. Hur får man en måleripraktik att röra sig framåt? Jag har försökt med det. Och där tar samtalet över till det mer teoretiska o filosofiska. Kosmologi, världsåskådning. Hur ser vi på hur saker o ting är – detta bygger också hur vi väljer att skapa. Vad säger filosofer, konstnärer och andra om detta? Vi tog hjälp av Deleuze och DeLanda och benade ut vad nymaterialismen är, gick vidare till medvetandefilosofi och fortsatte sedan till konstverkets tillblivelse. Föreläsningen blev 8 timmar lång. Det var ovanligt. Det var kul. Många besökande var konstnärer och delgav deras arbetsprocess. Här finns det ett stort behov i dagens samhälle, ett behöv av att träffas o prata – det var tydligt. Det kändes hoppfullt och som om vi borde göra det igen! Att man kan göra sånt här på NKF är också värt att nämna, det finns väldigt få platser där en fri form med experimentell process kan få ta plats! Tack!