RISK(U) #10: Lina Bjerneld / BILD var en release av första numret av zinet BILD med tyngdpunkten i ett samtal bland installerade verk 2/6 2022. Det öppna formatet skapade möjlighet att pröva frågor kopplade till en målerisk praktik och på olika sätt närma sig dessa - i verk, i samtal och i text.
Ett utdrag ur zinet (hela i länk nedan):
Varje vår tänker jag samma sak: att fruktträd i blom är ett tillstånd och att de just därför är ett bra motiv att måla. För annars verkar de ha blivit mer sällsynta, motiven, de tycks mig svårare och svårare att hitta. Jag återkommer i stället till samma; flaggor, klockor, grönsaker, himlen - nytt denna vår måste ha varit pengasedlarna.
Om motivet
Det gäller att hitta det som inte är givet ett motiv, det som inte definierar en komposition eller det vi vet; som vi känner som en bild. Problemet tycks inte vara motivet i sig självt utan innehållet i motivet. Det kan alltså absolut vara ett motiv, men, då ett motiv som inte går att veta om. Eller något som i sig självt ändå inte går att fånga - till exempel en båt, som också är en rörelse, en händelse eller en behållare, den händer medan den också är. Eller det kan också vara ett ben, ett skelettben; något som varit och nu är något annat. Eller en sedel för den delen, som faktiskt har ett motiv men också ett värde.
Jag berättar ofta historien om min vän som under några år bara målade hörn; den plats där två vita väggar möts. Hon verkade speciellt intresserad av att ena väggen ofta upplevdes som kall och andra varm. Till sist slutade hon med hörnen och målade istället motivet av en båt, en stor brigg till havs. Hon beskrev det som att hon försökte bli kvitt motivet utan att förvränga bilden av verkligheten.
Sedan slutade hon måla för att börja jobba.
Jag verkar söka motiv som är självklara och osammanhängande, där länkarna mellan verken nästan sträcks till kollaps. Och där motiven varken är till det bättre, som i det mer tilltalande, eller mot det äkta/oförstörda. Utan i stället ett försök att formulera det som driver vidare, mot det oförutsedda, mot konstigheter eller mot det brutala? Det aviga som är roligt, nedåtvänt och okontrollerbart. Jag tänker att det är ett förhållningsätt som är känslomässigt eller rent av filosofiskt och som står i kontrast till de stora och ädla, men också till de cyniska.
”What should I describe first – the living half of the room, or the sleeping half? They must be described separately; yet they are always running together.” Virginia Woolf, A Sketch of the Past, 1940
Jag antar att en del av konstnärligt arbete är att försöker överraska sig själv, att gör något som man inte kan tänka ut eller planera, vilket är svårt. Och lättare blir det inte heller av känslan av att något verkar vilja få oss att göra motsatsen, att hålla oss till det vi vet, att marknaden uppmuntrar det vi kan känna igen som en stil.
Att få fatt på energin eller det oförutsedda och bygga upp det till en substans det är en bräcklig sak att göra. Det kräver en viss nördighet i sökandet, den intima och obehagliga processen med att saker förändras, går snett, ser obekväma ut, och då måste konfronteras, repareras eller riskeras, det vill säga processen att försöka; det är ett krävande och arbetsamt jobb.
Lina Bjerneld
https://drive.google.com/file/d/11a_TbKW_Q11PcjP3SFTBtkVO6hVQpq5D/view?u...